Den här sidan tillägnas de vovvar som inte längre finns med oss

High in the courts of heaven today
A little dog-angel waits.
With other angels he will not play
But he sits alone at the gates.
"For I know my master will come", says he
"And when he comes he will call for me".

And his master on earth, far down below,
As he sits in his fireside chair,
Forgets sometimes, and whistles low
For his terrier thats no longer there
And the little dog-angel cocks his ears
And dreams that his master´s voice he hears

And I know when at length his master waits
Outside in the dark and cold
For the hound of death to open the gates
That lead to the courts of gold
His little terrier´s welcomming bark
Will comfort his soul in the shivering dark.

Norah M. Holland, ca 1870

Blackeye's Drumguish "Beast"
6 maj 2007 - 4 mars 2008

Sov gott lille kämpe, vi glömmer dig aldrig

Zingo
21 juni 1996-12 mars 2007

Älskad och saknad, men aldrig glömd.

Fem veckor var han första gången vi träffades, och han stal husses hjärta i samma ögonblick han med bus i blicken dök ner i kameraväskan och snodde fotorullar. En stor personlighet från första stund. Det gick inte att muta honom eller försöka "köpa" hans vänskap, gillade han inte en person så såg han den inte. Men de han gillade var hans vänner för livet. Hans lyckligaste stunder var i skogen på spår, ute vid stugan eller bara tillsammans med oss.

Vi fick nästan 11 år tillsammans och han lämnar ett tomrum som är avgrundsdjupt.

Zack
1986-2000

Den coolaste JRT jag någonsin känt. Inget kunde göra honom upprörd, utom stora svarta hundar och ekorrar.
Han var från början min brors hund men bodde hos oss under drygt 1 år.

Zesar
12 mars 1997-26 augusti 1999

Min alldeles egen skyddsängel, min livvakt och min vapendragare.
Endast några veckor gammal valde han mig, och han talade högljutt om för sina syskon att dom skulle ge tusan i mig för jag var hans, ingen annans. Han beskyddade mig mot allt, och jag försökte beskydda honom. Men till slut kom dagen när jag blev tvungen att låta honom gå över regnbågsbron. På andra sidan bron springer han nu, frisk och sorgfri. Inget tynger hans själ och inget gör ont, och en dag kommer vi att ses igen. Han har för alltid en stor plats av mitt hjärta, en plats som inte låter sig delas med något annat och jag glömmer honom aldrig.